Handbok i arv

1. Historik

Genom historien har svensk lag beträffande arvsrätten balanserat tre skilda intressen. Dessa intressen är; barnens intresse att ärva sina föräldrar, makens eller makans intresse att kunna leva kvar i ett så intakt hem som möjligt samt arvlåtarens intresse att fritt kunna förfoga över sin egendom.

I några av Sveriges äldsta lagar, exempelvis i Götalagen, tillämpades den så kallade gradualprincipen. Denna princip innebar att den person som stod överst i arvsordningen tog hela arvet. Då barnens intresse vid denna tid ansågs vara det starkaste var det i regel arvlåtarens äldsta barn som ärvde. Vid Svealagens tillkomst infördes istället parentelprincipen, en princip som används än i dag, om än i modifierad version. Principen innebär att den avlidnas släktingar delas in i arvsklasser, så kallade parenteler, med olika förtursrätt till arvet. En arvsklass tog alltid hela arvet och först om det saknades arvtagare i en arvsklass gick arvet vidare till nästa klass.

Genom historien har kvinnor och utomäktenskapliga barn som arvtagare haft en sämre ställning än män och barn födda inom äktenskapet. Medan kvinnor fick samma arvsrätt som män genom Magnus Erikssons stadslag på 1350-talet fick utomäktenskapliga barn vänta till år 1969, 11 år efter Ärvdabalkens införande, för att efter sin far tillerkännas samma arvsrätt som barn födda inom äktenskapet.

Få tillgång till hela handboken

Direkt efter att köpet genomförts får du en kod skickad till dig på mejl, som du enkelt skriver in för att få åtkomst till innehållet. Du har tillgång till materialet i 30 dagar från köptillfället. För fri åtkomst kan du välja att även lägga till en nedladdningsbar PDF.
375 SEK

TILLGÄNGLIGA BETALSÄTT

Faktura (14 dagar), kort (Mastercard, Visa) och Swish.

Se hela vårt bibliotek av handböcker i praktisk juridik.
Har du redan köpt den här handboken?
Använd koden du fick i bekräftelsemejlet för att låsa upp innehållet.